Publicerad Lämna en kommentar

Ätlig groda, 4 fotokryss och en beige spindel – följ med på bilsemester

Vy från Brahehus över Vättern. Lustslottet byggdes på mitten av 1600-talet och eldhärjades i början av 1700-talet.

Sverige är ett riktigt långt land. Riktigt hur långt framgår kanske mer tydligt när man sätter sig i bilen och ska köra till den sydligaste delen. Jag bor utanför Östersund, nästan i mitten av landet, och det var drygt 100 mil ned till Smygehuk. Hela familjen följde med och ni får följa med på mina naturupplevelser och andra bilder från resan.

Vi stannade till utanför Gränna vid Brahehus. Min favoritplats att stanna på längst med den tråkiga motorvägen mellan Stockholm och Helsingborg.

Väl på plats i Lund så ville jag visa familjen vackra Lundagård och den fina domkyrkan. Jag studerade vid Lunds universitet i fyra år och min favoritplats var just detta område.

Trots fyra år i Lund så hade jag aldrig besökt botaniska trädgården. Det är, tro det eller ej, så att jag inte alltid varit riktigt lika intresserad av djur och natur som nu. Tyvärr hann vi aldrig in i själva växthuset, det fanns så mycket annat magiskt att titta på. Ett annat tyvärr är att jag hittade exemplar av harlekinnyckelpigan i trädgården. Det är en invasiv art som tränger ut våra mindre inhemska arter av nyckelpigor.

Harlekinnyckelpiga och fjortonprickig nyckelpiga, även kallad schackbrädespiga.

Resan tog oss vidare ut till Smygehuk, Sveriges sydligaste plats. Den tog oss också till Trelleborg, Falsterbo, Göteborg och sedan hem igen. Men det kanske börjar bli lite långrandigt för er? Så varför inte gå direkt på de coolaste fynden. En sandsnabblöpare i Falsterbo är ett sådant. En liten beige spindel som anses vara nära hotad. Den finns främst på Öland, Gotland och i Götaland. Ja, och så i Skåne där jag var.

Sandsnabblöpare. Om den inte rört sig så hade jag nog aldrig vetat att den fanns där.

Och så hittade jag flera exemplar av ätlig groda vid museet Trelleborgen. Gröna och fina! Det gjorde mig innerligt glad att få se dem. Här uppe har vi också grodor och padda, men ingen med sådan fin färg.

Ätlig groda. Men ät den inte! Den är fridlyst.

De där tre andra fotokryssen den uppmärksamme läsaren kanske undrar. Ja, det är inte direkt några vackra bilder. Men jag fick ejder, storskrake och gravand på bild. Så nu är jag uppe i 109 fotokryss om någon undrar.

Väl hemma fick vi en fin överraskning. Det var rätt sent på kvällen och maken skulle dra undan gardinen i vardagsrummet när något föll ner på hans axel och sedan flög ner och gömde sig under soffan. Vad det var? En fladdermus!! Hela familjen brast ut i små glädjetjut innan vi sansade oss för att spara den stackars fladdermusens öron. Vi lyfte på soffan och fick fatt i sötnosen och bar sedan ut den. Det är en nordfladdermus. Så söt! Det flög iväg inom bara några sekunder. Förhoppningsvis för att äta tusentals mygg som tack för vår hjälp.

Nordfladdermus

Publicerad Lämna en kommentar

Fotokryss nr 105: Snösparv

En snösparv sittande på en sten
Snösparv

Strålande solsken och vindstilla. Snö som långsamt smälter bort och avslöjar exakt hur mycket kottar och grenar som fallit ned under vinterns stormar. I dag fick jag också äran att fånga en snösparv på bild. Det har jag inte gjort förut!

Annars kanske ni märkt att jag varit mer än lovligt frånvarande här det senaste året. Det har varit fullt upp med jobbet och livet. Jag hann med en utställning i höstas på Galleri Renee. Och lunginflammation. Just det sistnämnda hade jag gärna sluppit. Nu när våren kommer så kanske det blir lite mer tid och ljus för att fota mer. Och jag måste hinna klart med en tavla inför en samlingsutställning i maj.

Snösparven satt på en snödriva när jag upptäckte den. Yngsta barnet fick hålla koll på fågeln medan jag sprang in i huset och hämtade kameran.
Publicerad 2 kommentarer

Sagan om tanten och tofsmesen

tofsmesDet var en gång en lite skogstokig tant som såg en sådan fin fågel på baksidan av sitt hus. Det var en tofsmes, så liten, söt och tuff. Men den var så långt borta – aldrig att hon lyckades få en vettig bild på den. “Varför bråkar du så” kunde den lilla tanten höras muttra.

tofsmes1Vintrarna kom och gick. Åren likaså – och tofsmesparet fortsatte hälsa på mestadels när snön låg vit på marken. Den lilla tanten fortsatte att glädjas och vredgas. Skulle det vara så att hon aldrig kom nära den fina fågeln?

Nu var inte tanten av det slaget att hon kastade in handduken. Hon tog helt enkelt ett lakan och spände upp mellan två smala små träd nära fågelmatningen. En trädgårdsstol ställdes också fram.

Foto 2016-03-12 09 54 03Här skulle hon kunna gömma sig fint, med ett lakan över huvudet och vilandes på de små trädens kronor och vips skulle det bli ett litet gömsle minsann.

Foto 2016-03-12 13 55 46Det var precis så att stativet och tanten fick plats. Vinden greppade tag i lakanen och viftade omkring dem. Till sist var det faktiskt mest så att den lilla tanten liknade ett spöke mitt på blanka dagen. Men vad spelar det för roll när drömmen äntligen blev sann?

tofsmes1Se där! Där är du ju! Den söta och tuffa tofsmesen landade snällt bara en bit från gömslet och kameran fick löpa amok och ta bild efter bild. Den satte sig till och med precis där jag ville ha den. Vilken lycka! Vilken seger för arbetsmoralen!

tofsmes4Nu tänker ni kanske att det är slutet på denna saga? Det kunde det ha varit. Om det inte vore för det faktum att någon dag därefter så beslöt sig tofsmesen att börja besöka matstationen alldeles utanför köksfönstret. Dit den aldrig tidigare vågat. Kanske kände den att slaget var förlorat och nu kunde den bara ge upp? Tanten hade ju redan fått sina bilder. Så den här bilden är tagen genom fönstret och utan gömsle.

tofsmes

Publicerad Lämna en kommentar

Saknar skrikan

notskrikaFågelmatningen har slutat och i och med det har det blivit mycket lugnare på baksidan av huset. Nu syns björktrastar skutta runt på gräsmattan och den svart vita flugsnapparen har bråda dagar. Jag kan drömmande tänka tillbaka till höstdagar och vinterdagar då det var värsta rusningen till fågelmaten. Nötskrikan, som jag fotat genom källarfönstret, kunde dundra in och halv skrämma livet ur talgoxarna. Nu är de också borta. Och sommaren har ännu mycket att bevisa om vädret fortsätter så här.

notskrika1

Publicerad Lämna en kommentar

Måsarna attackerar!

masar1Det är småungarnas tid ute i naturen just nu. Både fyrbenta och tvåbenta bevingade bebisar. Men alla föds inte ute i det gröna. Fiskmåsarna har tagit med sina ungar på stadsbesök och är tämligen ivriga i sina försök att freda barnen. På jobbet fick arbetskollegorna ducka rejält i tisdags när de försökte ta sig ut på parkeringen.

masar5Jag själv var hemma den dagen och surade över min missade chans att se de söta spräckliga måsungarna. Desto gladare blev jag i dag då jag såg att de fanns kvar. De är så söta och fluffiga! Mamma och pappa mås var mindre roade så jag skyndade från platsen.

masar3Föräldrarna satte sig på ett tak och spanade idogt efter faror.

masar

Publicerad Lämna en kommentar

Kurragömma i grönskan

stromstare6Jag var ut en sväng i dag och skulle fota blå jungfruslända. Det var planen i alla fall. Så jag drog iväg till en liten bäck/å (vad är skillnaden egentligen?) där jag såg sådana sländor förra året. Det var ganska ödsligt och jag såg inte till några sländor först. Sedan dök i alla fall en hona upp av det jag tror är arten blå jungfruslända, men tydligen är blåbandad jungfruslända väldigt lik. Ibland tycker jag att artbestämning av trollsländor och tysk grammatik har stora likheter. Ett jäkla jidder av undantag och gråzoner.

jungfruslandaNåja, det blev en trevlig tur ändå. För jag fick äntligen chansen att få fota en strömstare på lite närmare håll. Jag har annars bara lyckats med det vintertid och vid Stugusjöströmmen och då alltid i dåligt ljus och på håll.stromstare4Den här gången ville det sig lite bättre. Fågeln hade något stort i näbben, antagligen en sländlarv, och satt och tjattrade på. Den hoppade från sten till sten och ville inte äta upp sin fångst. Det slog mig då att jag satt på broräcket och kanske hen hade sina ungar i ett bo under bron. De tycker om att göra bon nära vatten. Så då promenerade jag genast iväg. En ska inte störa naturlivet för mycket. Hungriga ungar måste få mat!

stromstareJag tog mitt pick och drog till Bergtjärnen för att se om näckrosorna var på gång. Det var de inte. Men jag fick i alla fall ett nytt trollsländekryss – en spjutflickslända.

slandaOch det var som vanligt oerhört vackert där – utan näckrosor och allt. Men blött! Jag måste komma ihåg att ha på mig stövlar när jag strövar runt här.

bergtjarn2

IMG_8157

Publicerad Lämna en kommentar

Storlommens återkomst

Storlom 007Det har kommit en del sjöfåglar till Kråksjön nu. Det finns knipor, fiskmåsar, fisktärnor, sångsvanar och storskrakar. Kanske kan jag ha skymtat en småskrake nu på morgonen med. Men framförallt har en av de snyggaste fåglarna i Sverige anlänt – Storlommen. Den är helt grafiskt fantastisk! En sober färgsättning i svart, vit och mörkt brun. Men ränderna, ack, de fantastiska ränderna, sätter den här fågeln i en klass för sig själv.

Storlom 014

Publicerad Lämna en kommentar

Fjäderlätt innehåll

featherJag letade igenom en låda i förrådet fylld med gamla saker jag sparat. Ett troll i lera med glaserad vit studentmössa, en pärm med utklipp från min tid som idrottare och gamla mynt och sedlar. I lådan låg också en liten oval plåtask med en blomma på locket. I asken låg en fjäder från en påfågel.

feather1Om jag minns rätt hittade jag den fjädern i Margaretaparken i Malmö. En liten park som ligger i utkanten av Pildammsparken. Det borde ha varit 90-tal. Nåväl. Fjädern är fortfarande fantastiskt fin och jag fick lust att testa fotografera den i min “fotostudio” (alltså under köksfläkten). Jag har använt mitt 70-300mm objektiv tillsammans med macrolinsen raynox dcr-250, som jag skriver mer om HÄR.

feather4 feather2