Solen sken återigen och det gick nästan att se växterna sträcka sig mot den livgivande värmen. Jag har hittat fyra små blåsippor vid foten av en tall. Det kan hända att jag gav till ett litet glädjetjut när jag såg dem.
Ett annat trevligt återseende var skogstordyveln. Det är en av mina favoriter bland skalbaggarna. Just den här flög runt och distraherade mig när jag återigen stod och krattade. Den landade till sist och jag kunde springa och hämta kameran.
Jag skulle ge mig på att kratta gräsmattan för andra dagen. Det är ärligt talat inte så mycket gräs som mossa, barr och kottar. Och massor med kvistar och grenar som ramlat ned efter vinterns alla stormar.
Jag tog med mig kameran ut för säkerhets skull och se på Dracula! En vinbärsfuks dök upp. De är så vackra med sina flikiga vingar. Den satt och verkade dricka något från jorden.
En stund senare kom nässelfjärilen på besök. Den var mycket mer skygg så jag fick inte så bra bilder på den. Nu hoppas jag på att snart få fatt på en av mina favoriter: grönsnabbvingen.
Det har börjat blomma så smått här hemma. Några enstaka vårkrokusar och visst känns det som att våren är här nu. Även om det fortfarande ligger kvar snö på flera ställen. Hur det gick med krattningen då? Jag kom en bit på vägen och får ta nya tag i morgon.
Sommaren har anlänt med besked och med den en gigantisk hjord av icke omtyckta insekter såsom myggor och knott. Men i dag blåste det en hel del ute så jag vågade mig ut på jakt efter roligare insekter. Det är svårt att fota när det blåser och den vackra makaonfjärilen ville inte sitta still och låta mig fota den. Men jag fick äntligen fatt i en snytbagge! De ser så otroligt roliga ut med sitt långa snabelformade huvud.
En falsk nyckelpiga passade på att krypa på min arm och fick agera fotomodell inomhus på ett grönt papper. Tänka sig vad mycket roliga och intressanta små kryp det finns. Just falsk nyckelpiga var en ny bekantskap för mig.
Solen skiner denna lite blåsiga söndag. Och ute på gården fladdrade det bland blåbärsris, ljung och bergenian. Små bruna och lite anspråkslösa fjärilar. Men grönsnabbvingen må se lite trist ut på håll, riktigt nära är den som en skimrande smaragd. Så oerhört vackra vingar och en väldigt lurvig kropp. En liten pälsboll med smaragder som vingar. Kan man anat än sitta och le förtjust?
Värmen kom med besked och överallt vaknar växter, insekter och spindlar till liv. Jag hittade några blåsippor vid ett förråd och lyckan var gjord. Sedan satt några stockvargspindlar och solade på vedtraven. I gräset gömde sig några blad mitt i sitt hoprullade stadium. Älskade vår – Välkommen!
Solen skiner, snön smälter, en stackars nässelfjäril undrar säkert förbryllat var närmsta blomma finns. Bland solrosfröna sitter bofinkar, en gulsparv och koltrast och sprätter. Våren kanske inte är här på riktigt, men den är definitivt på ingång. Äldsta barnet hittade gulligaste vårtecknet på husgrunden – en sebraspindel! Den fick komma in en stund och leka fotomodell. Den var inte direkt samarbetsvillig men jag fick några bilder på den.
Det var en fredag kväll då blicken sökte sig ut genom fönstret för att sedan skifta om fokuspunkten. Var det inte något mellan fönsterrutorna? En liten spindel. Jag gick närmare för att reda ut vad det var. Och döm om min lycka över att det var en sebraspindel. Min första hoppspindel. Precis som namnet antyder så kan de hoppa. Och det hoppspindlar har gemensamt är gigantiska ögon och att de är vansinnigt söta!
Så det var bara till att rota fram stativet, lite extra belysning och fånga den lilla spindeln. Sedan fick hen vara modell ett tag innan hen släpptes ut i frihet.
Mitt i mitten av semestern. Två veckor som gått och två veckor kvar. Den här veckan har mest bara bestått av att sova, äta, måla och fotografera. Livets och själens nödtorft. Vädret har fortfarande varit mer än uselt. Det är så pass illa att en blir förvånad när det inte krävs fleecejacka för att vara ute. Men insekterna och blommorna finns där ändå. Så det är bara till att njuta av dem i stället för någon värmande sol.
Ah. Det är bara till att erkänna. En insektstokig har sin roligaste tid just nu. Här hemma ska plymspirean till att blomma och redan nu lockar den mängder av baggar, blomflugor och rovflugor.
Det är bra fantastiskt hur många olika sorts insekter det finns. Jag kan inte namnen på mer än en bråkdel.
Men vad gör väl det! Plymspirean är inte det enda lockbetet här hemma. Prästkragarna drar insekter de med. Som de här humlebaggarna.
Det är så att en vill stoppa huvudet i marken, som den här museiängern, och låtsats som att det är maj och inte juli. Att värmen kommer snart. Att dagens 9 grader, vind och regn bara är ett litet undantag.
Men det är väl bara att inse fakta. Halva sommaren har gått och det har bara varit några få varma dagar. Det syns hemma på gården. Det är inte så många insekter i farten och det blommar rätt dåligt. Den här blåbocken försöker äta sig mätt på pollen från den sibiriska vallmon.
Lite flygfän finns det ändå i farten. Och de klassiska blommorna kämpade på. Midsommarblomster, förgätmigej, grässtjärnblomma och klassikern linnea. Varför ens bry sig om rabatter när de vilda växterna i dikena och i skogskanten är så väldigt väldigt vackra?
