Sverige är ett riktigt långt land. Riktigt hur långt framgår kanske mer tydligt när man sätter sig i bilen och ska köra till den sydligaste delen. Jag bor utanför Östersund, nästan i mitten av landet, och det var drygt 100 mil ned till Smygehuk. Hela familjen följde med och ni får följa med på mina naturupplevelser och andra bilder från resan.
Vi stannade till utanför Gränna vid Brahehus. Min favoritplats att stanna på längst med den tråkiga motorvägen mellan Stockholm och Helsingborg.
Vyn från ruinen över Vättern är helt fantastisk 
I den del av Brahehus som en gång var köket. 
Duvorna är de som nu bor på Brahehus. 
Väl på plats i Lund så ville jag visa familjen vackra Lundagård och den fina domkyrkan. Jag studerade vid Lunds universitet i fyra år och min favoritplats var just detta område.
Universitetshuset från 1882 
Fontän vid universitetshuset 
En gammal ek vid Lundagårdshuset 
Lunds domkyrka är platsen för kristen tro under nästan 900 år. 
Lunds domkyrka är fantastiskt vacker. 
Interiör domkyrkan 
Kryptan under domkyrkan är en av Sveriges äldsta rum. Det är från 1100-talet och nästan orört. 
Jätten Finn i kryptan 
Jätten Finns fru och barn i kryptan. 
Råka, nytt fotokryss!
Trots fyra år i Lund så hade jag aldrig besökt botaniska trädgården. Det är, tro det eller ej, så att jag inte alltid varit riktigt lika intresserad av djur och natur som nu. Tyvärr hann vi aldrig in i själva växthuset, det fanns så mycket annat magiskt att titta på. Ett annat tyvärr är att jag hittade exemplar av harlekinnyckelpigan i trädgården. Det är en invasiv art som tränger ut våra mindre inhemska arter av nyckelpigor.
Sjuprickig nyckelpiga 
Storblommigt nattljus 
Växtkraft 
Bi 
Dahlia 
Ginko Biloba 
Bi 
Rosa näckros 
Vit näckros 
Spanskt martorn
Resan tog oss vidare ut till Smygehuk, Sveriges sydligaste plats. Den tog oss också till Trelleborg, Falsterbo, Göteborg och sedan hem igen. Men det kanske börjar bli lite långrandigt för er? Så varför inte gå direkt på de coolaste fynden. En sandsnabblöpare i Falsterbo är ett sådant. En liten beige spindel som anses vara nära hotad. Den finns främst på Öland, Gotland och i Götaland. Ja, och så i Skåne där jag var.
Och så hittade jag flera exemplar av ätlig groda vid museet Trelleborgen. Gröna och fina! Det gjorde mig innerligt glad att få se dem. Här uppe har vi också grodor och padda, men ingen med sådan fin färg.
Ätlig groda 
Ätlig groda 
Ätlig groda
De där tre andra fotokryssen den uppmärksamme läsaren kanske undrar. Ja, det är inte direkt några vackra bilder. Men jag fick ejder, storskrake och gravand på bild. Så nu är jag uppe i 109 fotokryss om någon undrar.
Storskrake 
Ejder 
Gravand
Väl hemma fick vi en fin överraskning. Det var rätt sent på kvällen och maken skulle dra undan gardinen i vardagsrummet när något föll ner på hans axel och sedan flög ner och gömde sig under soffan. Vad det var? En fladdermus!! Hela familjen brast ut i små glädjetjut innan vi sansade oss för att spara den stackars fladdermusens öron. Vi lyfte på soffan och fick fatt i sötnosen och bar sedan ut den. Det är en nordfladdermus. Så söt! Det flög iväg inom bara några sekunder. Förhoppningsvis för att äta tusentals mygg som tack för vår hjälp.
Solen skiner denna lite blåsiga söndag. Och ute på gården fladdrade det bland blåbärsris, ljung och bergenian. Små bruna och lite anspråkslösa fjärilar. Men grönsnabbvingen må se lite trist ut på håll, riktigt nära är den som en skimrande smaragd. Så oerhört vackra vingar och en väldigt lurvig kropp. En liten pälsboll med smaragder som vingar. Kan man anat än sitta och le förtjust?
Värmen kom med besked och överallt vaknar växter, insekter och spindlar till liv. Jag hittade några blåsippor vid ett förråd och lyckan var gjord. Sedan satt några stockvargspindlar och solade på vedtraven. I gräset gömde sig några blad mitt i sitt hoprullade stadium. Älskade vår – Välkommen!
Solen skiner, snön smälter, en stackars nässelfjäril undrar säkert förbryllat var närmsta blomma finns. Bland solrosfröna sitter bofinkar, en gulsparv och koltrast och sprätter. Våren kanske inte är här på riktigt, men den är definitivt på ingång. Äldsta barnet hittade gulligaste vårtecknet på husgrunden – en sebraspindel! Den fick komma in en stund och leka fotomodell. Den var inte direkt samarbetsvillig men jag fick några bilder på den.
