Det finns så mycket kaos i världen. Men också så mycket ordning. En slags logik i slumpen. Det finns en orsak och verkan som avgör varför varje snöflinga ser ut som den gör, även om det kan tyckas bara vara helt slumpmässigt.
Själv så försöker jag förstå världen genom att dela upp den i mindre och mer greppbara bitar. Genom det lilla förstå det stora.
Jag hittade konsten när jag tappade greppet om helheten och bara såg varje liten del som en gigantisk omöjlighet. Målandet uppstod som en fysisk reaktion på ett utmattningssyndrom. Jag sökte efter mening och ordning. Nu är konsten en lika stor livsnödvändighet som att andas. Jag målar, alltså finns jag.