Scen ur ett äktenskap – inget för spindelrädda

Marmorspindel på ett växelreglage

Plats Lillsjöhögen, 190824.

Jag: WOW! Vilken stor spindel! Hon är så fin! Jag tror att det kanske är en marmorspindel med massor av ägg i kroppen.

Maken: *distraherat* Mmmm.

Jag: Hahahaha! Hon har gjort ett mysigt bo på din cykel och ett fint nät framför den.

Maken: Jag vill ju använda cykeln.

Jag: DU KAN VÄL INTE FLYTTA PÅ EN GRAVID MARMORSPINDEL HELLER!

Maken: Nej…

Jag springer efter kameran och en håv. Här ska fångas lunch till vår gravida hyresgäst. Det blir blomfluga och jag får lite dåligt samvete för att ha kortat ned blomflugans liv till förmån för spindeln. Men det var en upplevelse se henne blixtsnabbt klättra ned för nätet och vira in blomflugan i trådar och sedan snabbt släpa upp maten till tryggheten i växelreglaget. Det var svårt hinna fota men jag fick några riktigt spännande bilder.

Nu är det dag tre och cykeln kan ännu inte användas…

marmorspindeln rättar till nätet.
Hon förpackar maten.
Massor med nya trådar behövs då marmorspindeln väver in sitt byte.
En trygg plats på växelreglaget.

Ätlig groda, 4 fotokryss och en beige spindel – följ med på bilsemester

Vy från Brahehus över Vättern. Lustslottet byggdes på mitten av 1600-talet och eldhärjades i början av 1700-talet.

Sverige är ett riktigt långt land. Riktigt hur långt framgår kanske mer tydligt när man sätter sig i bilen och ska köra till den sydligaste delen. Jag bor utanför Östersund, nästan i mitten av landet, och det var drygt 100 mil ned till Smygehuk. Hela familjen följde med och ni får följa med på mina naturupplevelser och andra bilder från resan.

Vi stannade till utanför Gränna vid Brahehus. Min favoritplats att stanna på längst med den tråkiga motorvägen mellan Stockholm och Helsingborg.

Väl på plats i Lund så ville jag visa familjen vackra Lundagård och den fina domkyrkan. Jag studerade vid Lunds universitet i fyra år och min favoritplats var just detta område.

Trots fyra år i Lund så hade jag aldrig besökt botaniska trädgården. Det är, tro det eller ej, så att jag inte alltid varit riktigt lika intresserad av djur och natur som nu. Tyvärr hann vi aldrig in i själva växthuset, det fanns så mycket annat magiskt att titta på. Ett annat tyvärr är att jag hittade exemplar av harlekinnyckelpigan i trädgården. Det är en invasiv art som tränger ut våra mindre inhemska arter av nyckelpigor.

Harlekinnyckelpiga och fjortonprickig nyckelpiga, även kallad schackbrädespiga.

Resan tog oss vidare ut till Smygehuk, Sveriges sydligaste plats. Den tog oss också till Trelleborg, Falsterbo, Göteborg och sedan hem igen. Men det kanske börjar bli lite långrandigt för er? Så varför inte gå direkt på de coolaste fynden. En sandsnabblöpare i Falsterbo är ett sådant. En liten beige spindel som anses vara nära hotad. Den finns främst på Öland, Gotland och i Götaland. Ja, och så i Skåne där jag var.

Sandsnabblöpare. Om den inte rört sig så hade jag nog aldrig vetat att den fanns där.

Och så hittade jag flera exemplar av ätlig groda vid museet Trelleborgen. Gröna och fina! Det gjorde mig innerligt glad att få se dem. Här uppe har vi också grodor och padda, men ingen med sådan fin färg.

Ätlig groda. Men ät den inte! Den är fridlyst.

De där tre andra fotokryssen den uppmärksamme läsaren kanske undrar. Ja, det är inte direkt några vackra bilder. Men jag fick ejder, storskrake och gravand på bild. Så nu är jag uppe i 109 fotokryss om någon undrar.

Väl hemma fick vi en fin överraskning. Det var rätt sent på kvällen och maken skulle dra undan gardinen i vardagsrummet när något föll ner på hans axel och sedan flög ner och gömde sig under soffan. Vad det var? En fladdermus!! Hela familjen brast ut i små glädjetjut innan vi sansade oss för att spara den stackars fladdermusens öron. Vi lyfte på soffan och fick fatt i sötnosen och bar sedan ut den. Det är en nordfladdermus. Så söt! Det flög iväg inom bara några sekunder. Förhoppningsvis för att äta tusentals mygg som tack för vår hjälp.

Nordfladdermus

Räddningsuppdrag för drottning

Jordsnyltgeting.

Jag brukar kika lite i barnens lilla plastpool när jag går förbi. Och tur är väl det. Jag försöker rädda så många liv jag kan, bortsett från de blodsugande varelserna. Den här gången simmade en stor geting desperat runt. Så jag tog ett blad och fiskade upp henne. Jag tänkte att hon allt fick ställa upp på bild som tack för räddningen. Jag fick hjälp via FB-gruppen Vilken insekt för att ta reda på arten. Det är en jordsnyltgeting och en drottning! Whoop whoop! Det är inte en vanlig art här i Jämtland. Så jag känner mig extra glad för just denna lyckade räddningsaktion.

Drottning jordsnyltgeting putsade sig en hel del efter simturen.

Inleder semester med fotorunda

Grodyngel som snart är en färdig groda

Visst känns det som att tiden går extra långsamt då det drar ihop sig till semester? Det som att dagarna släpar sig fram och hjärnan gradvis stänger av. Men igår loggade jag ut från jobbet och åker hem. Vad gör man för att fira att sex veckors ledighet är framför en? Man går en fotorunda i trädgården så klart!

Ängssmygare, hane

Jag hittade bland annat fjärilar, skalbaggar som är nya för mig och en söt gurkspindel. Men främst fastnade jag i diket där grodynglen nu fått ben och verkligen simmade runt smidigt i jakten på mat. De har fortfarande kvar sina svansar, men det borde inte dröja så länge förrän de tappar svansarna och hoppar ur diket. Mina stackars grannar i byn är nog inte förvånade av att hitta mig i en stol i diket med kameran i högsta hugg. Semester!

Dykande grodyngel. Bilden blev rätt brusig eftersom vattnet i diket inte direkt är kristallklart. Men så coolt se dem simma!

Blommor och favoriten

Blåsippa

Solen sken återigen och det gick nästan att se växterna sträcka sig mot den livgivande värmen. Jag har hittat fyra små blåsippor vid foten av en tall. Det kan hända att jag gav till ett litet glädjetjut när jag såg dem.

Blåsippa

Ett annat trevligt återseende var skogstordyveln. Det är en av mina favoriter bland skalbaggarna. Just den här flög runt och distraherade mig när jag återigen stod och krattade. Den landade till sist och jag kunde springa och hämta kameran.

Skogstordyvel
Vårkrokusar
Tussilago

Distraherande vårtecken

Vinbärsfuks

Jag skulle ge mig på att kratta gräsmattan för andra dagen. Det är ärligt talat inte så mycket gräs som mossa, barr och kottar. Och massor med kvistar och grenar som ramlat ned efter vinterns alla stormar.

Jag tog med mig kameran ut för säkerhets skull och se på Dracula! En vinbärsfuks dök upp. De är så vackra med sina flikiga vingar. Den satt och verkade dricka något från jorden.

Nässelfjäril

En stund senare kom nässelfjärilen på besök. Den var mycket mer skygg så jag fick inte så bra bilder på den. Nu hoppas jag på att snart få fatt på en av mina favoriter: grönsnabbvingen.

Det har börjat blomma så smått här hemma. Några enstaka vårkrokusar och visst känns det som att våren är här nu. Även om det fortfarande ligger kvar snö på flera ställen. Hur det gick med krattningen då? Jag kom en bit på vägen och får ta nya tag i morgon.

Vårkrokus

Falska och snytna baggar

Snytbagge

Sommaren har anlänt med besked och med den en gigantisk hjord av icke omtyckta insekter såsom myggor och knott. Men i dag blåste det en hel del ute så jag vågade mig ut på jakt efter roligare insekter. Det är svårt att fota när det blåser och den vackra makaonfjärilen ville inte sitta still och låta mig fota den. Men jag fick äntligen fatt i en snytbagge! De ser så otroligt roliga ut med sitt långa snabelformade huvud.

Falsk nyckelpiga

En falsk nyckelpiga passade på att krypa på min arm och fick agera fotomodell inomhus på ett grönt papper. Tänka sig vad mycket roliga och intressanta små kryp det finns. Just falsk nyckelpiga var en ny bekantskap för mig.

Blåbock

Grönsnabbvinge

Flickslända av något slag

Den lurviga grönsnabbvingen

Solen skiner denna lite blåsiga söndag. Och ute på gården fladdrade det bland blåbärsris, ljung och bergenian. Små bruna och lite anspråkslösa fjärilar. Men grönsnabbvingen må se lite trist ut på håll, riktigt nära är den som en skimrande smaragd. Så oerhört vackra vingar och en väldigt lurvig kropp. En liten pälsboll med smaragder som vingar. Kan man anat än sitta och le förtjust?

Sebraspindel – vårtecken!

Solen skiner, snön smälter, en stackars nässelfjäril undrar säkert förbryllat var närmsta blomma finns. Bland solrosfröna sitter bofinkar, en gulsparv och koltrast och sprätter. Våren kanske inte är här på riktigt, men den är definitivt på ingång. Äldsta barnet hittade gulligaste vårtecknet på husgrunden – en sebraspindel! Den fick komma in en stund och leka fotomodell. Den var inte direkt samarbetsvillig men jag fick några bilder på den.