Who are you?

image1
Yes, I do have a pencil with a rubber fox. It seems appropriate.

Hello my dear readers. I’ve noticed that I have quite a lot visitors to this page from other countrys than Sweden. So now I’m curious about who you are. Please write a comment and tell my a little about yourself. Gör gärna det ni svenska besökare med! Det är roligt att få veta lite mer om er som tittar förbi lite titt som tätt.

Here is a top list of the most frequent visitors (it’s a list based on a persons ip-adress).

Skarmklipp

 

8 svar på ”Who are you?

  1. Hej, jag är en man mitt i livet (förhoppningsvis). Bor strax söder om Stockholm och när jag jobbar så är det någonstans mellan IT och verksamheten, inte sällan i systemutvecklingssammanhang. Brukar säga att jag varit digital sen -82.

    Jag delar ditt intresse för djur, natur och foto och det är alltid ett nöje att ta del av dina fina bilder och välformulerade texter. Bloggar själv, om än sporadiskt om allt i från lokalhistoria till (vänta…trumvirvel…) djur och natur.

  2. Jag hittade hit genom ett twitter där du berättade om utmattningssyndrom. Och upptäckte att vi delar ett intresse för djur, natur och fotograferande. Jag flyttade från Umeå till en liten skogsby i Jämtlands-län (landskapet Ångermanland) för att börja ett nytt liv. Har blivit adopterad av en katt.

    1. Hej Tomas!
      Vad roligt att du uppskattar min text om utmattningssyndrom. Det är en kamp att släppa taget och försöka ta sig bortom väggen. Tack för att du skrev en kommentar.

  3. Jag fortsätter, den något oroväckande, trenden av manliga svar. Har haft sidan som bokmärke det senaste året och besökt och läst med stort intresse. Beröringspunkterna är många och det är en av anledningarna till de flitiga besöken. Det faktum att du är god vän med orden gör besöken så mycket roligare. Fotona gör dem minnesvärda och inspirerande.

    Själv också mitt emellan vagga och grav. Mitt hjärnbeläte har teknisk slagsida med kraftiga inslag av IT. Balanserar detta med en ohemul kärlek till fotografi och vandringar i klorofyllens förlovade utmarker. Känner mig som hemma där nästan inga stigar finns, och kommer sedan vilse i stadens asfalterade artärer med ständig puls.
    Har små behov och ännu mindre ekonomiska förutsättningar. Kan, trots detta, stundtals ses trolla med knäna (oftast runt räkningars förfallodag).

    Ävenledes jag har diagnosticerats med utmattningssyndrom – denna vägg vi kolliderat med, och nu i efterhand får vi, likt Humpty Dumpty, försöka sätta samman våra spillror tills vi återfår en fungerande och hel varelse. En kamp utan uppbackning..

    1. Tack Jonas. Jag hoppas att våra vandringar någon gång gör så att vi möts i verkligheten med.
      Det är fantastiskt hur en kan komma att lära känna människor, lite grann i alla fall, via sociala medier. Det är lite som dåtidens efterlysning av brevvänner och sedan åratal av brevväxling men aldrig något möte.
      Jsg vill verkligen att vi båda hittar rätt väg framöver. Vägen efter väggen. Och för dig vägen till ett bra jobb.

      Och alltså. Det kan ju inte bara vara män som besöker min hemsida?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.