”De mycket ovanliga pärlemormolnen karakteriseras av vackra pärlemorfärger, som framträder när solen är strax under horisonten, men fortfarande belyser dessa mycket högt belägna moln. De syns vanligen strax före eller efter solnedgången i gryning och skymning, och observeras för det mesta långt norrut i landet och under vinterhalvåret.” så skriver Smhi om det vackra skådespel jag fick se ovanför Kråksjön idag. Jag tyckte särskilt de böljande låna stråken av blåa moln var särskilt sagolika. Men namnet på molnen blir mer förståeligt när man tittar på de skimrande molnen som liknar just pärlemor. Sagolikt.
Ibland måste man springa ut med kameran i handen och fota månen. Det är ett känt faktum sedan länge. 
Det var en evighet sedan. En ocean av tid som bara försvann vid ett staffli. Sekunderna försvann i takt med penseldragen. Jag har inte upprätthållit min relation med kameran eller uppdaterat bloggen. Men idag, dagen före julafton, så tog naturen saken i egna händer. Jag bjöds på pärlemormoln, 
