”De mycket ovanliga pärlemormolnen karakteriseras av vackra pärlemorfärger, som framträder när solen är strax under horisonten, men fortfarande belyser dessa mycket högt belägna moln. De syns vanligen strax före eller efter solnedgången i gryning och skymning, och observeras för det mesta långt norrut i landet och under vinterhalvåret.” så skriver Smhi om det vackra skådespel jag fick se ovanför Kråksjön idag. Jag tyckte särskilt de böljande låna stråken av blåa moln var särskilt sagolika. Men namnet på molnen blir mer förståeligt när man tittar på de skimrande molnen som liknar just pärlemor. Sagolikt.
Jag: WOW! Vilken stor spindel! Hon är så fin! Jag tror att det kanske är en marmorspindel med massor av ägg i kroppen.
Maken: *distraherat* Mmmm.
Jag: Hahahaha! Hon har gjort ett mysigt bo på din cykel och ett fint nät framför den.
Maken: Jag vill ju använda cykeln.
Jag: DU KAN VÄL INTE FLYTTA PÅ EN GRAVID MARMORSPINDEL HELLER!
Maken: Nej…
Jag springer efter kameran och en håv. Här ska fångas lunch till vår gravida hyresgäst. Det blir blomfluga och jag får lite dåligt samvete för att ha kortat ned blomflugans liv till förmån för spindeln. Men det var en upplevelse se henne blixtsnabbt klättra ned för nätet och vira in blomflugan i trådar och sedan snabbt släpa upp maten till tryggheten i växelreglaget. Det var svårt hinna fota men jag fick några riktigt spännande bilder.
Nu är det dag tre och cykeln kan ännu inte användas…
marmorspindeln rättar till nätet.Hon förpackar maten.Massor med nya trådar behövs då marmorspindeln väver in sitt byte.En trygg plats på växelreglaget.
Vy från Brahehus över Vättern. Lustslottet byggdes på mitten av 1600-talet och eldhärjades i början av 1700-talet.
Sverige är ett riktigt långt land. Riktigt hur långt framgår kanske mer tydligt när man sätter sig i bilen och ska köra till den sydligaste delen. Jag bor utanför Östersund, nästan i mitten av landet, och det var drygt 100 mil ned till Smygehuk. Hela familjen följde med och ni får följa med på mina naturupplevelser och andra bilder från resan.
Vi stannade till utanför Gränna vid Brahehus. Min favoritplats att stanna på längst med den tråkiga motorvägen mellan Stockholm och Helsingborg.
Vyn från ruinen över Vättern är helt fantastisk
I den del av Brahehus som en gång var köket.
Duvorna är de som nu bor på Brahehus.
Väl på plats i Lund så ville jag visa familjen vackra Lundagård och den fina domkyrkan. Jag studerade vid Lunds universitet i fyra år och min favoritplats var just detta område.
Universitetshuset från 1882
Fontän vid universitetshuset
En gammal ek vid Lundagårdshuset
Lunds domkyrka är platsen för kristen tro under nästan 900 år.
Lunds domkyrka är fantastiskt vacker.
Interiör domkyrkan
Kryptan under domkyrkan är en av Sveriges äldsta rum. Det är från 1100-talet och nästan orört.
Jätten Finn i kryptan
Jätten Finns fru och barn i kryptan.
Råka, nytt fotokryss!
Trots fyra år i Lund så hade jag aldrig besökt botaniska trädgården. Det är, tro det eller ej, så att jag inte alltid varit riktigt lika intresserad av djur och natur som nu. Tyvärr hann vi aldrig in i själva växthuset, det fanns så mycket annat magiskt att titta på. Ett annat tyvärr är att jag hittade exemplar av harlekinnyckelpigan i trädgården. Det är en invasiv art som tränger ut våra mindre inhemska arter av nyckelpigor.
Harlekinnyckelpiga och fjortonprickig nyckelpiga, även kallad schackbrädespiga.
Sjuprickig nyckelpiga
Storblommigt nattljus
Växtkraft
Bi
Dahlia
Ginko Biloba
Bi
Rosa näckros
Vit näckros
Spanskt martorn
Resan tog oss vidare ut till Smygehuk, Sveriges sydligaste plats. Den tog oss också till Trelleborg, Falsterbo, Göteborg och sedan hem igen. Men det kanske börjar bli lite långrandigt för er? Så varför inte gå direkt på de coolaste fynden. En sandsnabblöpare i Falsterbo är ett sådant. En liten beige spindel som anses vara nära hotad. Den finns främst på Öland, Gotland och i Götaland. Ja, och så i Skåne där jag var.
Sandsnabblöpare. Om den inte rört sig så hade jag nog aldrig vetat att den fanns där.
Och så hittade jag flera exemplar av ätlig groda vid museet Trelleborgen. Gröna och fina! Det gjorde mig innerligt glad att få se dem. Här uppe har vi också grodor och padda, men ingen med sådan fin färg.
Ätlig groda. Men ät den inte! Den är fridlyst.
Ätlig groda
Ätlig groda
Ätlig groda
De där tre andra fotokryssen den uppmärksamme läsaren kanske undrar. Ja, det är inte direkt några vackra bilder. Men jag fick ejder, storskrake och gravand på bild. Så nu är jag uppe i 109 fotokryss om någon undrar.
Storskarv
Ejder
Gravand
Väl hemma fick vi en fin överraskning. Det var rätt sent på kvällen och maken skulle dra undan gardinen i vardagsrummet när något föll ner på hans axel och sedan flög ner och gömde sig under soffan. Vad det var? En fladdermus!! Hela familjen brast ut i små glädjetjut innan vi sansade oss för att spara den stackars fladdermusens öron. Vi lyfte på soffan och fick fatt i sötnosen och bar sedan ut den. Det är en nordfladdermus. Så söt! Det flög iväg inom bara några sekunder. Förhoppningsvis för att äta tusentals mygg som tack för vår hjälp.
Jag brukar kika lite i barnens lilla plastpool när jag går förbi. Och tur är väl det. Jag försöker rädda så många liv jag kan, bortsett från de blodsugande varelserna. Den här gången simmade en stor geting desperat runt. Så jag tog ett blad och fiskade upp henne. Jag tänkte att hon allt fick ställa upp på bild som tack för räddningen. Jag fick hjälp via FB-gruppen Vilken insekt för att ta reda på arten. Det är en jordsnyltgeting och en drottning! Whoop whoop! Det är inte en vanlig art här i Jämtland. Så jag känner mig extra glad för just denna lyckade räddningsaktion.
Drottning jordsnyltgeting putsade sig en hel del efter simturen.
Lupiner är fantastiskt vackra när de står i stora fält och blommar. Men vackert är också i detta fall farligt. Lupiner breder ut sig och tar över både näring, sol och de pollinerande insekterna. Så lupinerna dödar långsamt av konkurrensen från andra växter och därmed hotas den biologiska mångfalden. Visste du att fjärilslarver av olika arter äter från speciella växter? Midsommarblåvingens larver finns på nävor såsom midsommarblomster. Violett guldvinges larv äter bara ormrot. Med andra ord så trycker lupinerna inte bara bort andra växter utan också insekter.
Här hemma i Lillsjöhögen så håller lupinerna på och tar över. Så jag har tagit en säck och ryckt upp flera.
Jag tog en sväng med kameran i diket för att se lite vilka arter som man kan hitta i ett vanligt dike. Det blev långt fler än jag trodde! Hela 34 arter! Och då räknar jag så klart inte lupinerna. Jag har sett fler arter än detta, men fick inte med dem på foto den här gången. Jag fick hjälp av Facebook-gruppen Vilken växt för att reda ut vad allt var.
Råd om lupiner:
MINIMUM: Bidra inte till spridningen av lupiner. Så inte lupiner i din trädgård eller någon annanstans.
Plocka lupiner. Gör en vacker bukett, men släng dem sedan på rätt sätt, det vill säga skicka dem till brännbart på tippen, för att de inte ska bidra till ytterligare spridning.
Plocka fram lien och slå lupiner. Skicka sedan resterna till brännbart på tippen.
Gräv upp lupiner. Samla ihop rötterna och låt dem antingen torka i solen eller skicka dem till brännbart, eftersom lupiner kan föröka sig via rotbitar.
Visst känns det som att tiden går extra långsamt då det drar ihop sig till semester? Det som att dagarna släpar sig fram och hjärnan gradvis stänger av. Men igår loggade jag ut från jobbet och åker hem. Vad gör man för att fira att sex veckors ledighet är framför en? Man går en fotorunda i trädgården så klart!
Ängssmygare, hane
Jag hittade bland annat fjärilar, skalbaggar som är nya för mig och en söt gurkspindel. Men främst fastnade jag i diket där grodynglen nu fått ben och verkligen simmade runt smidigt i jakten på mat. De har fortfarande kvar sina svansar, men det borde inte dröja så länge förrän de tappar svansarna och hoppar ur diket. Mina stackars grannar i byn är nog inte förvånade av att hitta mig i en stol i diket med kameran i högsta hugg. Semester!
Dykande grodyngel. Bilden blev rätt brusig eftersom vattnet i diket inte direkt är kristallklart. Men så coolt se dem simma!
Bladbagge Phratora vitellinae
Humlerotfjäril Den fotade jag för en vecka sedan, men fick följa med i det här inlägget
Det har återigen varit en fantastiskt fin dag. Jag har krattat klart tomten och ignorerar för närvarande det faktum att rabatterna borde rensas och gamla växter i dem ansas. I stället njöt jag av kvällens solnedgång. Solen sken genom lager på lager av moln som dämpade skenet så mycket att det utan problem gick att titta rakt på den. Jag gillar när solen är lite svagare än vanligt.
Solen sken återigen och det gick nästan att se växterna sträcka sig mot den livgivande värmen. Jag har hittat fyra små blåsippor vid foten av en tall. Det kan hända att jag gav till ett litet glädjetjut när jag såg dem.
Blåsippa
Ett annat trevligt återseende var skogstordyveln. Det är en av mina favoriter bland skalbaggarna. Just den här flög runt och distraherade mig när jag återigen stod och krattade. Den landade till sist och jag kunde springa och hämta kameran.
Jag skulle ge mig på att kratta gräsmattan för andra dagen. Det är ärligt talat inte så mycket gräs som mossa, barr och kottar. Och massor med kvistar och grenar som ramlat ned efter vinterns alla stormar.
Jag tog med mig kameran ut för säkerhets skull och se på Dracula! En vinbärsfuks dök upp. De är så vackra med sina flikiga vingar. Den satt och verkade dricka något från jorden.
Nässelfjäril
En stund senare kom nässelfjärilen på besök. Den var mycket mer skygg så jag fick inte så bra bilder på den. Nu hoppas jag på att snart få fatt på en av mina favoriter: grönsnabbvingen.
Det har börjat blomma så smått här hemma. Några enstaka vårkrokusar och visst känns det som att våren är här nu. Även om det fortfarande ligger kvar snö på flera ställen. Hur det gick med krattningen då? Jag kom en bit på vägen och får ta nya tag i morgon.
Strålande solsken och vindstilla. Snö som långsamt smälter bort och avslöjar exakt hur mycket kottar och grenar som fallit ned under vinterns stormar. I dag fick jag också äran att fånga en snösparv på bild. Det har jag inte gjort förut!
Annars kanske ni märkt att jag varit mer än lovligt frånvarande här det senaste året. Det har varit fullt upp med jobbet och livet. Jag hann med en utställning i höstas på Galleri Renee. Och lunginflammation. Just det sistnämnda hade jag gärna sluppit. Nu när våren kommer så kanske det blir lite mer tid och ljus för att fota mer. Och jag måste hinna klart med en tavla inför en samlingsutställning i maj.
Snösparven satt på en snödriva när jag upptäckte den. Yngsta barnet fick hålla koll på fågeln medan jag sprang in i huset och hämtade kameran.
