Publicerad Lämna en kommentar

Falska och snytna baggar

Snytbagge

Sommaren har anlänt med besked och med den en gigantisk hjord av icke omtyckta insekter såsom myggor och knott. Men i dag blåste det en hel del ute så jag vågade mig ut på jakt efter roligare insekter. Det är svårt att fota när det blåser och den vackra makaonfjärilen ville inte sitta still och låta mig fota den. Men jag fick äntligen fatt i en snytbagge! De ser så otroligt roliga ut med sitt långa snabelformade huvud.

Falsk nyckelpiga

En falsk nyckelpiga passade på att krypa på min arm och fick agera fotomodell inomhus på ett grönt papper. Tänka sig vad mycket roliga och intressanta små kryp det finns. Just falsk nyckelpiga var en ny bekantskap för mig.

Blåbock
Grönsnabbvinge
Flickslända av något slag

Publicerad Lämna en kommentar

Den lurviga grönsnabbvingen

Solen skiner denna lite blåsiga söndag. Och ute på gården fladdrade det bland blåbärsris, ljung och bergenian. Små bruna och lite anspråkslösa fjärilar. Men grönsnabbvingen må se lite trist ut på håll, riktigt nära är den som en skimrande smaragd. Så oerhört vackra vingar och en väldigt lurvig kropp. En liten pälsboll med smaragder som vingar. Kan man anat än sitta och le förtjust?

Publicerad Lämna en kommentar

Utställning! Organiserat kaos – Jämtland i trianglar

Brunkulla, del i Jämtlandsserien.

Det finns så mycket kaos i världen. Men också så mycket ordning. En slags logik i slumpen. Det finns en orsak och verkan som avgör varför varje snöflinga ser ut som den gör, även om det kan tyckas bara vara helt slumpmässigt.
Själv så försöker jag förstå världen genom att dela upp den i mindre och mer greppbara bitar. Genom det lilla förstå det stora.
Jag hittade konsten när jag tappade greppet om helheten och bara såg varje liten del som en gigantisk omöjlighet. Målandet uppstod som en fysisk reaktion på ett utmattningssyndrom. Jag sökte efter mening och ordning. Nu är konsten en lika stor livsnödvändighet som att andas. Jag målar, alltså finns jag.

Jag inspireras av naturen. Och då gärna de allra minsta varelserna. Så många människor känner avsky och rädsla inför insekter och spindlar. Men om vi bara stannar till och verkligen tittar, då kan vi uppskatta skönheten även i det som vi är rädda för.

Välkomna till min utställning Organiserat kaos – Jämtland i trianglar

Utställningen hålls på Ulf Nilsson Gallery
19-20 maj kl 14-17
26-27 maj kl 14-17
Vernissage 19 maj med konstnären kl 14-17.
Adress: Kvitsle 175, Mattmar, Åre

Vägbeskrivning:

Publicerad Lämna en kommentar

Sebraspindel – vårtecken!

Solen skiner, snön smälter, en stackars nässelfjäril undrar säkert förbryllat var närmsta blomma finns. Bland solrosfröna sitter bofinkar, en gulsparv och koltrast och sprätter. Våren kanske inte är här på riktigt, men den är definitivt på ingång. Äldsta barnet hittade gulligaste vårtecknet på husgrunden – en sebraspindel! Den fick komma in en stund och leka fotomodell. Den var inte direkt samarbetsvillig men jag fick några bilder på den.

Publicerad 4 kommentarer

Släpp kraven – bli en amöba

Ibland tänker jag att det vore enklare att förklara om det fanns mikroskopiska varelser inblandade. Virus som bekämpas av kroppens vita blodceller. Bakterier som besegras av rätt sorts antibiotika. Eller muterade celler som dödas med cellgifter för en lyckosam utgång och tillfrisknande. Även om cancer så klart inte är något som någon önskar sig, eller ens sin värsta fiende. Men det är en sjukdom där alla förstår vad det handlar om.

Utmattningssyndrom är så luddigt. Så svårt att greppa. Det fungerar inte att sova bra i sju dagar och sedan är du botad. Inte ens bra sömn i månader fungerar. Och ju mer du aktivt kämpar – ju sämre riskerar du att bli. Det är som kvicksand. Kämpar du, så sjunker du. Du måste bemästra förmågan att bara slappna av, andas och lita på att kroppen flyter dig till rätt position för vidare flykt.

Slappna av och släppa kontrollen låter väl enkelt? Ja, om det nu inte vore så att de flesta som drabbas av utmattningssyndrom är som mig: Stort kontrollbehov och prestationsinriktad.

Jag ville bli frisk snabbast av alla som någonsin drabbats av utmattningssyndrom – och då kunde jag inte vara heltidssjukskriven så länge. Det vore ju löjligt svag av mig. Så där lade jag grunden till att min väg tillbaka skulle bli extra lång och snårig.

Men det är bara att inse. Kämpa fungerar inte. Det går inte borra ner huvudet, dra upp axlarna och knata i motvind uppför bergstoppen. Kroppen och hjärnan orkar inte. Vila, backa, sluta bli så jävla investerad i allt du gör. Släpp kraven, bli en amöba. Ett flytande intet som svävar fram i vardagen.

Kanske inte riktigt så mörkt. Men ni förstår vad jag menar. Jag behöver lära mig att flyta, inte att simma snabbare.

Publicerad Lämna en kommentar

Nästan FÖR kallt för såpbubblor

Det har varit konst för hela slanten det senaste året. Jag är inne i ett intensivt arbete för att hinna klart till en utställning. Men nu har den flyttats fram ett par veckor eftersom snön ligger djupt och ställer till det med parkeringsmöjligheter på galleriet i Kvitsle.

Så i dag skiner solen och det var minus 35 grader ute. Vad ska man göra mer än blåsa bubblor? Det var bara 23 grader kallt ute, så jag släpade ut bubbelverktyg, såpbubblelösning och kameran. Jag fick för mig att jag ville blåsa bubblor som skulle fastna på en knotig kvist. Det var enklare sagt än gjort eftersom jag tappat lite i bubbelblåsningsteknik på grund av bristande övning.

Till sist gick det ändå rätt bra. Men det var så kallt ute att i princip alla större bubblor sprack innan landning. Och de små de frös direkt. Jag vill helst få en bild när bubblan bara precis börjat frysa.

Oavsett vilket. Det var kallt och roligt få komma ut med kameran en stund. Den har nog känt sig väldigt åsidosatt under en längre period. Det har varit jag, staffliet och en tavelduk som gällt. För er som vill ha tips och tricks om såpbubblor på vintern. Läs här.

Publicerad Lämna en kommentar

Naturens gåva dagen före julafton

Det var en evighet sedan. En ocean av tid som bara försvann vid ett staffli. Sekunderna försvann i takt med penseldragen. Jag har inte upprätthållit min relation med kameran eller uppdaterat bloggen. Men idag, dagen före julafton, så tog naturen saken i egna händer. Jag bjöds på pärlemormoln, polarstratosfäriskt moln, ett moln som bildas i stratosfären. De är fantastiskt vackra och inte speciellt vanliga att skåda. Tyvärr har de en roll i bildandet av ozonhål men det glömmer vi bort idag.