Min gamla kamera har fått stå tillbaka för penseln och pennan under en ganska lång tid nu. Jag har målat och ritat. Funderat och målat mer. Jag har ramat in och förberett min första utställning. Och längst med vägen inte orkat med mitt gamla kärleksförhållande med kameran.

Idag blev det dock bot och bättring. Ett steg tillbaka kanske en kan säga. Vi åkte till Stugusjöströmmen och bara njöt av den kalla vinterdagen. Det låg ett tunt lager snö på marken och vattennivån var lägre än någonsin i den nu lite mer stillsamt forsande strömmen.

Som vanligt letade jag former i isen. Och fann en fjäril med isvingar och något som såg ut som en gran av frost. Det finns skönhet överallt. Bara vi ger oss själva tid att leta.

Dimman ligger som en mjuk och mysig filt över omgivningen. Frostens taggar är så långa att de ser ut som järnspån som strävar mot en magnet. Vintern står för dörren och allt är krispigt och silvrigt ute. Ett slut och en ny start.

Jag har varit hemma i snart tre veckor. Sjukskriven från jobbet på grund av stress. Jag har jobbat på som en galning och inte låtit mig själv vila ordentligt. Det har slutat med alla möjliga slags typiska symptom på överbelastning.

Så jag är hemma och försöker andas lugnt. Jag har fått i uppdrag av läkaren att vistas ute mitt på dagen varje dag. Jag åker skidor och självklart tar jag en bild eller tjugo. I dag drog jag iväg till Kvissle by. Körde totalt 16 mil i absolut tystnad. Ingen musik, inget prat. Stängd radio och avslappnat sinne. Jag ville fota sångsvanar och njuta av solen.Jag fick sol. Sångsvanarna flög förbi i fjärran. Jag såg dem på håll stående på isen. Någon vettig bild blev det inte på svanar, men väl bilder på vinter, is och snö. Räkna med ännu mer sporadiska inlägg här ett tag framöver.