Höst, färgexplosioner både på träd och under solnedgångar.

Jag har varit rätt avigt inställd till fotograferandet ett tag nu. Vet inte riktigt vad det sitter i, eller jo, det vet jag. Jag avskyr min kamera och blir bara frustrerad av den. Men man tager vad man haver. Och just nu i eftermiddags tyckte yngsta barnet att hon skulle uppmärksamma mig på färgprakten ute och jag följde glatt med på en liten fotostund. Hon med sin lilla kamera, jag med min något större.