Ätlig groda, 4 fotokryss och en beige spindel – följ med på bilsemester

Vy från Brahehus över Vättern. Lustslottet byggdes på mitten av 1600-talet och eldhärjades i början av 1700-talet.

Sverige är ett riktigt långt land. Riktigt hur långt framgår kanske mer tydligt när man sätter sig i bilen och ska köra till den sydligaste delen. Jag bor utanför Östersund, nästan i mitten av landet, och det var drygt 100 mil ned till Smygehuk. Hela familjen följde med och ni får följa med på mina naturupplevelser och andra bilder från resan.

Vi stannade till utanför Gränna vid Brahehus. Min favoritplats att stanna på längst med den tråkiga motorvägen mellan Stockholm och Helsingborg.

Väl på plats i Lund så ville jag visa familjen vackra Lundagård och den fina domkyrkan. Jag studerade vid Lunds universitet i fyra år och min favoritplats var just detta område.

Trots fyra år i Lund så hade jag aldrig besökt botaniska trädgården. Det är, tro det eller ej, så att jag inte alltid varit riktigt lika intresserad av djur och natur som nu. Tyvärr hann vi aldrig in i själva växthuset, det fanns så mycket annat magiskt att titta på. Ett annat tyvärr är att jag hittade exemplar av harlekinnyckelpigan i trädgården. Det är en invasiv art som tränger ut våra mindre inhemska arter av nyckelpigor.

Harlekinnyckelpiga och fjortonprickig nyckelpiga, även kallad schackbrädespiga.

Resan tog oss vidare ut till Smygehuk, Sveriges sydligaste plats. Den tog oss också till Trelleborg, Falsterbo, Göteborg och sedan hem igen. Men det kanske börjar bli lite långrandigt för er? Så varför inte gå direkt på de coolaste fynden. En sandsnabblöpare i Falsterbo är ett sådant. En liten beige spindel som anses vara nära hotad. Den finns främst på Öland, Gotland och i Götaland. Ja, och så i Skåne där jag var.

Sandsnabblöpare. Om den inte rört sig så hade jag nog aldrig vetat att den fanns där.

Och så hittade jag flera exemplar av ätlig groda vid museet Trelleborgen. Gröna och fina! Det gjorde mig innerligt glad att få se dem. Här uppe har vi också grodor och padda, men ingen med sådan fin färg.

Ätlig groda. Men ät den inte! Den är fridlyst.

De där tre andra fotokryssen den uppmärksamme läsaren kanske undrar. Ja, det är inte direkt några vackra bilder. Men jag fick ejder, storskrake och gravand på bild. Så nu är jag uppe i 109 fotokryss om någon undrar.

Väl hemma fick vi en fin överraskning. Det var rätt sent på kvällen och maken skulle dra undan gardinen i vardagsrummet när något föll ner på hans axel och sedan flög ner och gömde sig under soffan. Vad det var? En fladdermus!! Hela familjen brast ut i små glädjetjut innan vi sansade oss för att spara den stackars fladdermusens öron. Vi lyfte på soffan och fick fatt i sötnosen och bar sedan ut den. Det är en nordfladdermus. Så söt! Det flög iväg inom bara några sekunder. Förhoppningsvis för att äta tusentals mygg som tack för vår hjälp.

Nordfladdermus

Inleder semester med fotorunda

Grodyngel som snart är en färdig groda

Visst känns det som att tiden går extra långsamt då det drar ihop sig till semester? Det som att dagarna släpar sig fram och hjärnan gradvis stänger av. Men igår loggade jag ut från jobbet och åker hem. Vad gör man för att fira att sex veckors ledighet är framför en? Man går en fotorunda i trädgården så klart!

Ängssmygare, hane

Jag hittade bland annat fjärilar, skalbaggar som är nya för mig och en söt gurkspindel. Men främst fastnade jag i diket där grodynglen nu fått ben och verkligen simmade runt smidigt i jakten på mat. De har fortfarande kvar sina svansar, men det borde inte dröja så länge förrän de tappar svansarna och hoppar ur diket. Mina stackars grannar i byn är nog inte förvånade av att hitta mig i en stol i diket med kameran i högsta hugg. Semester!

Dykande grodyngel. Bilden blev rätt brusig eftersom vattnet i diket inte direkt är kristallklart. Men så coolt se dem simma!

Värdet av underbara grannar

Jag bor i en fantastisk by som heter Lillsjöhögen. Det är en by där en granne kommer med en trafikdödad trollslända, där en annan granne knackar på för att berätta att det är en huggorm nere vid min postlåda, listan kan göras lång. I dag knackade min närmsta granne på dörren med en skogsödla i handen. Han visste att jag ville fota en sådan. Så när hans katt kom släpandes på en livs levande ödla – så tog han den till mig. Ödlan var väldigt väldigt söt, men hade tyvärr släppt svansen då den attackerades av katten.

En annan granne kontaktade mig häromveckan med ett annat fynd, skalet av en trollsländelarv. Ja ni ser, världens bästa by!

Äntligen en huggorm

huggorm27Jag har bott i den här byn i sju år nu. Och jag har hört alla prata om den huggorm de sett på byvägen nedanför mitt hus. Maken såg en huggorm på gräsmattan förra året. Men jag? Nada! Ingen ringlande liten varelse så långt ögat och kameraobjektivet har nått.

huggorm5

huggorm22Tills idag det vill säga. En snäll bybo kom och ringde på dörren för att meddela att det nu minsann låg en huggorm på vägen. Tänk så snälla grannar det finns! Så jag slet med mig kameran och stegade iväg. Och som ni kan se så fick jag en hel del bilder på den fina ormen. Så nu kommer en formlig orgie av huggormsbilder.

huggorm17 huggorm18 huggorm26huggorm2 huggorm11 huggorm9