Jag har bott i den här byn i sju år nu. Och jag har hört alla prata om den huggorm de sett på byvägen nedanför mitt hus. Maken såg en huggorm på gräsmattan förra året. Men jag? Nada! Ingen ringlande liten varelse så långt ögat och kameraobjektivet har nått.
Tills idag det vill säga. En snäll bybo kom och ringde på dörren för att meddela att det nu minsann låg en huggorm på vägen. Tänk så snälla grannar det finns! Så jag slet med mig kameran och stegade iväg. Och som ni kan se så fick jag en hel del bilder på den fina ormen. Så nu kommer en formlig orgie av huggormsbilder.
Fantastiska bilder !
En stilig orm, men den verkar skadad. Ser ut som om det blöder ur munnen. Var den möjligen påkörd?
Den såg ut att må alldeles utmärkt bortsett från det lite röda i ena mungipan. Och tack!
Fina kort! Många minnen från den tomten:)
Tack o lov inte så många orm-minnen.
Tack! Ja, tydligen är det få förunnat att se huggormar.
Vilka fina närbilder. Den ser verkligen lurig ut, intresserad av vad som försiggår. Jag brukar få hindra ”mina” modeller från att ringla iväg genom att reta upp dem lite så de lägger sig i ett litet trassel och väser mot mig. 🙂
Du är modig du! Den här var ganska lugn och var rätt intresserad av mig. Ville liksom ringla mot mig och det var inte jag alldeles med på.
Jag har mött björn, varg, harar, starar, vicekorpralar men aldrig någonsin en huggorm, eller en orm av någon sort. Kanske de blir vanligare när det blir allt varmare.
Ja, så kanske det kan vara. Jag har aldrig mött björn eller varg, men en kan ju få fortsätta hoppas!