De breder ut sig som lila och rosa hav just nu – lupinerna. En ståtlig blomma som samtidigt som den är vacker också är hemsk. Hemsk på det sättet att den tar över hela områden och tränger bort andra arter. Kanske lite som vi människor gör?

Här i byn finns inga stora ängar av lupiner, utan mer måttligt vid dikeskanter. Jag hoppas att det så förblir. För jag vill fortsätta se smörblommor, midsommarblomster, hundkex, rödblära med flera.

Det som jag inte visste om lupiner var att det finns hjärtan på dem. Ja, en del av bladen vrider sig så att det ser ut som små hjärtformade öppningar. Sagolikt vackert. Jag fick tips om att leta hjärtat ifrån en Facebook-grupp där jag är med.

Nu är vi tillbaka till det där igen – att se det stora i det lilla. Att förmå oss att stanna upp och ta in detaljer och inte bara det stora skeendet. Lätt att skriva men ack så svårt att leva efter. Jag är i alla fall glad att jag hittade dessa blommors hjärtan.