Det finns en liten bäck där mina favoritsländor finns. Jag åkte dit häromdagen och satte mig vid en sten alldeles nere vid vattenytan. Längre bort flög de så vackra blå jungfrusländorna omkring. Jag fick ingen skarp bild på just det undret av skönhet, men vill dela en bild ändå.

Deras kroppar och vingar skiftar i metalliskt blått och svart, medan kropparna slänger in lite metalliskt grönt med.

Medan jag satt där så vågade sig en hane allt närmare och närmare mig. Det var en ren fröjd att få se honom så nära.

Till sist tyckte han nog att vi var så bekanta med varandra att han ville komma riktigt nära. Jag satt på huk på det som antagligen var hans favoritplats i reviret. För han kom och landade precis framför mina tåspetsar. Där satt han lugnt och stilla. Flög iväg på jakt och sedan så kom han tillbaka igen. Jag tackade vänligt för hans förtroende, men kunde också konstatera att han var så nära att jag faktiskt inte kunde fota honom med min kamera eftersom han var närmare än objektivet klarade av.

Jag fick också se en hane lyckas hitta av en villig hona precis vid vattenytan. Bra jobbat! Nu kan jag komma tillbaka nästa år igen och njuta av dessa blå skönheter.