Det här är en av min barndoms blomsterfavoriter. Så pytteliten och så otroligt charmig. Vad den heter? Förgätmigej så klart. En blommas namn som en inte glömmer bort.

Just den här plantan växer egentligen som ogräs i en rabatt. Men jag kan inte förmå mig att rensa bort dem. De är ju alldeles fantastiska. Fast jag plockade av en kvist för att ta in och fotografera. Det blåser så ilsket de senaste dagarna och då är det mer eller mindre omöjligt att få till en vettig macrobild.

Den här bilden är egentligen stökad med i photoshop mer än jag brukar, men det var lite mysigt att få till en mjuk bild på förgätmigejen.

När jag var liten så ville jag länge och väl bli konstnär. Jag kanske anade min kreativa sida redan då. Jag skapade små hus av skokartonger åt mina leksaker och älskade att rita. Jag var inte tillräckligt duktig för att egentligen kunna slå mig in på något sådant. Men jag minns bildlektionen i 6:an då jag mödosamt ritade en midsommarblomster och drömde om en framtid som målare. Nåja, nu målar jag med ord i stället – och med kameran. Inte särskilt illa det heller.