Jag var ut en sväng i dag och skulle fota blå jungfruslända. Det var planen i alla fall. Så jag drog iväg till en liten bäck/å (vad är skillnaden egentligen?) där jag såg sådana sländor förra året. Det var ganska ödsligt och jag såg inte till några sländor först. Sedan dök i alla fall en hona upp av det jag tror är arten blå jungfruslända, men tydligen är blåbandad jungfruslända väldigt lik. Ibland tycker jag att artbestämning av trollsländor och tysk grammatik har stora likheter. Ett jäkla jidder av undantag och gråzoner.

Nåja, det blev en trevlig tur ändå. För jag fick äntligen chansen att få fota en strömstare på lite närmare håll. Jag har annars bara lyckats med det vintertid och vid Stugusjöströmmen och då alltid i dåligt ljus och på håll.Den här gången ville det sig lite bättre. Fågeln hade något stort i näbben, antagligen en sländlarv, och satt och tjattrade på. Den hoppade från sten till sten och ville inte äta upp sin fångst. Det slog mig då att jag satt på broräcket och kanske hen hade sina ungar i ett bo under bron. De tycker om att göra bon nära vatten. Så då promenerade jag genast iväg. En ska inte störa naturlivet för mycket. Hungriga ungar måste få mat!

Jag tog mitt pick och drog till Bergtjärnen för att se om näckrosorna var på gång. Det var de inte. Men jag fick i alla fall ett nytt trollsländekryss – en spjutflickslända.

Och det var som vanligt oerhört vackert där – utan näckrosor och allt. Men blött! Jag måste komma ihåg att ha på mig stövlar när jag strövar runt här.