Någonstans i en gammal skog finns en stubbe som grunnar.
Funderar på det som varit och det som komma skall.
Hur sakernas tillstånd har förändrats och över alla tiders olika visdomens brunnar.
För henne började livet som ett skott i alla fall.
Hon växte och sträckte sig mot himmelen och solens varma sken.
Det var en tid då världens olika väsen förstod hur allt hängde samman.
Att vi alla var en tråd i verklighetens väv och tidens cykliska funktion den härskande idén.
Det var en tid då skogsrå och Näkten i skogen fanns.
En tid då det gällde att inte bara ta utan också ge.
Det räckte inte med att trycka på en gilla-knapp för att få livets plus och minus i balans.
Kanske allt nu skiner i glömskans milda sken och det här inte är en verklighetens minnenas odyssé.
Men tiden gick som den alltid gör och insikten om alltings helhet försvann.
Ack och ve denna förlust.
Google blev folks bästa vän och trots det konspirationsteorierna mark vann.
Trädet växte och kände trots allt en stark livslust.

Men så en dag stod de tre nornorna där redo med sin sax.
De skulle klippa av trädets livstråd och hennes stam bli till ved.
Kom min kära viskade de – nu är det dax.
Trädet strävade emot, krängde och vred.
Men inget hjälpte då vinden oförtrutet i henne drog.
Trädet välte och föll med ett mäktigt brak.
Det var först dagen efter som hon i någon mening dog.
Hennes kropp delades upp till ljudet av gnisslande knak.
Var det någon som de ljuden med sina öron kunde förnimma?
De tvistar de lärde alltjämt om.
Filosofi hit och filosofi dit – inte hjälper det en själ ur sorgens dimma.
Slutet så hastigt och utan förvarning kom.
I hennes bitterhet har hon sett tiden gå.
Från att människorna lät sig styras av årstiderna är det nu mobiltelefonen som har tagit makten.
Naturens rytm och livsande lyssnar ingen längre på.
Facebook, Instagram och vikten att hålla den perfekta fasaden är nu det som håller takten.
Tick tack – tiden går runt på klockan och samtidigt framåt.
Tiden ses som vår fiende något som det alltid är brist på.
Skynda, hetsa, tjäna mer för att kunna köpa mer grannlåt.
Det är den här tidens allena rådande propå.
Men vad vet väl hon – en gammal stubbe?
Hon vill bara att vi stannar och lyssnar på vinden som susar.
Trädet tänker att hon låter som en gammal gubbe.
Men hör på strömstarens kvitter i forsen som brusar.
Lyssna på naturens andetag och koppla av.
Idag lever ni på lånad tid då det tärs förfärligt på naturens kapital.
Du människa är inte världens nav.
Lyssna innan Urd, Verdandi och Skuld kommer till dig med saxen och granskar din livsgärning och dina samvetskval.
Än är det inte försent att rätta det som är fel.
Skala av, skala bort och låt naturen dig lugna.
I skogarna finns allt som kan göra världen och dig hel.
Bara andas och inse att vi alla till mer eftertanke är tvungna.Bilderna som fått illustrera den här lilla sagan är lämpligt nog tagna i en biotopskyddad skog.