Värmen har kommit, och gått ibland. Maskrosor, harsyra och violer blommar vilt i gräsmattan och i kanten mot skogen. Jag tog en sväng i grönskan med kameran i handen.
Tänk så mycket fint det finns runt omkring oss, bara vi tar oss tid att se det. Jag själv sitter numer nästan varje minut jag får loss vid staffliet. Jag måste komma ihåg hur underbart det är att vara ute med kameran, även om jag mer än någonsin avskyr det gamla skrället.
Det är en evighet sedan som jag gjorde något inlägg här på bloggen. Det har inte funnits så stor lust att fotografera de senaste månaderna. Mitt trasiga teleobjektiv ställer till det för mig. Och jag har suttit väldigt nöjd vid staffliet med målarpenseln i handen. Så kanske ska jag ta och visa er lite samlade verk jag målat på sistone?
Nåja, krypet på bilden ovan är en liten nyckelpiga, troligen en fjortonprickig nyckelpiga. Den är mycket mindre än den vanliga röda sjuprickiga nyckelpigan. Så otroligt söt! Det är fina tider framöver för oss insektsintresserade. Och mitt trasiga objektiv går att använda till macro.
Den här klubbhornade stekeln höll på att förolyckas i en fylld vattenkanna utomhus. Men yngsta barnets råda ingripande gjorde att hen räddades. Hen fick vila upp inomhus och efter lite vindruvor kunde hen en dag senare flyga iväg till friheten.
Vi har äntligen fått mer snö och jag har äntligen en vecka ledigt för bara vila. Det är helt magiskt! En annan magisk sak är alla fåglar och djur jag nu får chans att se på dagtid. Som den här vackra råbocken och hans två lika fina följeslagare.
Det var ett tag sedan nu som jag blåste lite såpbubblor. Lusten och orken har inte riktigt funnits där. Men idag skiner solen och det är minus 10 grader ute. Jag vill inte måla någon skalbagge, men kändes absolut som helt rätt läge för att fota lite frysta bubblor.
Som vanligt hade jag ganska exakta krav på var någonstans jag ville att bubblorna skulle landa. Men det är svårt att bestämma exakt och jag har haft svårt att få till tricket att blåsa bubblor med ett sugrör.
Men skam den som ger sig. Idag lyckades jag och kunde då någorlunda bestämma bubblans position. Och ja, jag fick prova typ tjugo gånger innan bubblan höll. Jag ville testa få en bubbla på ett ax av något slag. Och det blev rätt coolt.
Ibland är det lätt att hamna i en tunnel och liksom bara se det en gör. Som att försöka måla klart en havsörn. Men så fylls rummet av ett rosa sken och jag tittar ut. Verkligheten knackade på och jag gick ut.
Jag har aldrig haft förmånen att se pärlemormoln tidigare, eller polarstratosfäriska moln som det också heter. Läs mer om fenomenet här.
Det är väldigt väldigt vackert med liksom regnbågsfärgade moln som lyser när alla andra moln går i mörka dova färger. Ett synnerligen gott slut på det som i övrigt varit ett ganska rejält dåligt år.
Hon föddes i ett arbetsrum i byn Lillsjöhögen utanför den sagolika och idylliska staden Östersund. Hon bestod tidigt av en massa linjer, men växte sig snart färgstark och grann med gröna trianglar av olika nyanser. I hennes kärna var det svarta och blå trianglar och kvadrater som bildade en skogstordyvel. Hon kände sig inte riktigt som en gräsbagge, vilket var det namn hon fått av sin skapare.
Med tiden blev det bestämt av hennes skapare att hon skulle få flytta hemifrån och lämna den lilla byn till förmån för storstadens lockelser. Göteborg minsann. Eller Mölndal om en ska vara mer exakt. Hennes nya familj gav henne namnet Tant Grön, vilket hon tyckte kändes både lämpligt och bra.
Det här med att vara exakt visade sig vara rätt viktigt ute i stora världen. För när skaparen skulle skicka Tant Grön på hennes resa till sitt nya hem så blev det fel. Riktigt mycket fel. Ett postombud hade det stressigt och skrev in fel adress på lappen som bildligt talat skulle hängas runt Tant Gröns hals. Hon skickades i stället till skaparens svärmor i Umeå.
Så började Tant Gröns förunderliga Sverigeresa. Klockan 23:18 på måndagen den 28 november checkade hon in på en postterminal i Umeå. Ett sms skickades till fel familj.
I Jämtland satt skaparen och insåg det som skett och ringde till Det Statligt Ägda Postbolaget. Hon ville ändra namnet på den som skulle få ta emot Tant Grön. Hon hade ju fått åka 38 mil åt fel håll.
Kundtjänsten på Det Statligt Ägda Postbolaget förklarade att en sådan ändring minsann skulle kosta pengar. Något som skaparen verkligen inte ville betala. Så ett så kallat Ändrat Förfogande genomfördes. Allt var lugnt. Tant Grön skulle få stanna ett dygn i den där terminalen i Umeå, men snart skulle hon vända söderut och få träffa sin nya familj.
Fast på onsdag stod hon kvar där. Det kunde skaparen se via det finurliga systemet att spåra saker som transporteras av Det Statligt Ägda Postbolaget. Så skaparen ringde kundtjänsten igen på Det Statligt Ägda Postbolaget och fick veta att adressen på mottagaren må ha blivit ändrat, men inte namnet. Så fler sms fortsatte att skickas ut till fel mottagare. Nu skulle dock alla fel rättas till och Tant Grön äntligen få lämna terminalen. Men se – det skulle kosta pengar att rätta till felet. Men se det ville inte skaparen gå med på. Ännu en Ändrat Förfogande genomfördes och beskedet var att Tant Grön skulle få stanna 24 timmar till i terminalen.
Klockan 15;55 på onsdag 30 november stod det äntligen att Tant Grön transporteras till ny mottagare på skaparens begäran. En minut senare stod det plötsligt att hon skulle skickas hem till Jämtland igen.
Nu var det torsdag 1 december. Nedräkningen inför julen hade börjat på allvar. Tant Grön undrade dystert om hon skulle få fira sin första jul alldeles själv. Det kunde väl ändå inte vara rätt?
Skaparen ringde återigen kundtjänsten på Det Statligt Ägda Postbolaget. Det visade sig att spårning av Tant Grön inte hade genomförts. Hon behövde efterlysas och en beskrivning av hennes storlek och resekläder fick lämnas in. Hon var 1,3 meter hög, klädd i brun kartong med lite rester av röd tejp med vit text. Återigen fick det lämnas in korrekt adress och namn på den nya familjen.
Nu skulle det skickas ut ett mejl till skaparen med bekräftelse på det arbete som nu skedde. Något sådant mejl kom aldrig varpå skaparen helt enkelt placerade sig modigt i ännu en lång, en väldigt lång, telefonkö. Där informerades skaparen om att någon spårning inte inletts och att hon borde ta det lugnt och avvakta lite.
I Umeå stod Tant Grön fortfarande kvar. Vi vet faktiskt inte riktigt var. Om hon behövde letas efter eller om hon bara stod lutad mot en vägg och stilla undrade över allt som pågick.
På torsdag kväll klockan 21:48 gick det att läsa att Tant Grön var på väg. Samma klockslag noteras det att postnumret är felaktigt.
Fredag 2 december pratar skaparen med Det Statligt Ägda Postbolaget igen. Och får beskedet att ha en trevlig helg och avvakta lite till. För nu hade det minsann tillsatts En Handläggare. Det Statligt Ägda Postbolaget passade på att den eftermiddagen leverera hem en faktura till skaparen. Hon blev rätt irriterad och ringde ånyo Det Statligt Ägda Postbolaget. Hon satt 42 minuter i telefonkö för att få veta att den enheten som kunde hjälpa henne Bestrida Fakturan hade gått för dagen. Trevlig helg!
Tant Grön bara stod. Efter fem dagar på terminalen i Umeå kändes det rätt hopplöst. Men så plötsligt började det hända saker på söndagen. Hon fick äntligen lämna terminalen och klockan 16:02 4 december anlände hon till Örebro. En helt ny stad. Nu var hon längre söderut än hon någonsin varit förut. Den stora frågan var ändå kanske vart hon var på väg? Fortsätta söderut eller möjligen åter vända norrut.
Hemma i Jämtland lyckades skaparen få fakturan för det Ändrade Förfogandet struken. Tant Grön anlände på måndagsmorgonen klockan 4:03 till Härryda och sedan kördes hon till Västra Frölunda. Där blev det dags att återigen stå i en terminal och vänta. Tänk så mycket betonggolv jag har sett, kanske Tant Grön förstrött funderade.
Tisdag 6 december nås skaparen av ett mejl från Det Statligt Ägda Postbolaget. Det visar sig att det fortfarande står fel namn på adresslappen på Tant Grön. Men det ska minsann fixas direkt. För annars kan ju inte den rätta personen hämta ut henne. Flera sms passades på att skickas till fel mottagare för att hon skulle hämta ut Tant Grön.
På Hulda Mellgrens gata 5 stod hon nu och väntade. Det var tisdag eftermiddag. Det hade gått mer än en vecka sedan hon skickades iväg från Östersund. Men nu var det nog nära. Klockan 20:20 landade hon i sitt nya hem. Vilken förunderlig resa det varit!
Livet. Evigheten. Och utmattningssyndrom. Allt tar så lång tid plötsligt. Frustrationen och irritationen över det är gigantiskt.
Lyssna på kroppen säger någon. Varför lyssna på någon som vill gå i snigelfart? Någon som plötsligt inte kan minnas exakt allt. Någon som ibland har svårt förstå hur en får igång pumpen på tankstället.
Jag vill vara mig själv igen. Inte den hyperaktiva och överpresterande versionen. Men mer mig själv. Ni vet, hon som har tålamod, som kommer ihåg saker och som faktiskt orkar vara med – här och nu.
Så vad gör jag? Tjurar över att jag är febrig och förkyld och går på jobbet ändå. Kroppen protesterar men hjärnan vägrar lyssna. Bra Linda. Jättebra.
Jag är fast igen. Fast i den sköra lilla bubblans grepp. Djupt hypnotiserad av att se frostfjädrarna växa fram över bubblans yta och till sist ta över den helt.
Det är inte så svårt som det verkar att fotografera bubblor och samtidigt inte heller så enkelt som det kan tyckas. Det gäller att få bubblan att överleva och det handlar bara om tur och rätt recept. Sedan gäller det att få dem att landa hela på den snyggast möjliga platsen. Du vill få med lite motljus så att bubblans yta syns bra. Se bilden här ovan och titta på den här nedan. Visst ser det ut som att käftarna håller på och smäller igen på bilden här nere?
Tillbaka till trix och tips. Om det blir för starkt motljus så blir ytan på bubblan inte superfin. Den ser skrövlig och vågig ut. Se exempel här.
Det kan vara en cool effekt det med. Och sista tipset för dagen. Glöm inte bort bubblorna igår! De kan mycket väl finnas kvar. Så som den här bubblan som klarat sig 24 h på en björnloka alldeles vid byvägen.
För er som hängt kvar så här långt. Här kommer en bonus – dagens solnedgång över Kråksjön.
Minusgrader ute, en milt strålande sol och vitt, vitt, vitt. Det kan bara betyda en sak: Såpbubblor!
Jag blandade till nytt såpbubblemedel och begav mig ut. (recept 0,5 dl diskmedel, 3 dl vatten, o,5 dl glykossiprap).
Det var gränsfall lite för varmt ute, enbart minus fyra grader. Men det fungerade ändå rätt bra. Jag blåste bubblor över ljungen jag planterat i en kruka och så försökte jag få bubblor att landa på frostbeklädda björkgrenar, det ville sig inte alls.
Men det var vackert ute och en del bubblor uppförde sig. Jag kommer garanterat att bli besatt denna vinter med. Så var beredd på bubbelinvasion.
